Blogguppgift B

Hur förhåller sig vissa medier till sina egna regler; Spelregler för press, tv och radio?

En människa ägnar ungefär 20-30 minuter per dag åt att läsa tidningen. Detta betyder att journalisterna måste göra tidningen så attraktiv som möjligt för att lyckas fånga kvar läsaren. En fråga som journalisterna alltid ställer sig är: Vad är det mest intressanta i nyheten?

När en homosexuell man mördades i Malmö den 20 december 2008 var det mest intressanta i själva händelsen en kombination av gärningsmännens religiösa tro och offrets sexuella läggning. Här blev det svårt för medierna! För enligt de Etiska reglerna för press, radio och tv så måste man respektera den personliga integriteten. D.v.s. man får inte kränka en person genom att namnge eller publicera bilder på denne om inte det är ett uppenbart allmänintresse. Man får inte heller berätta om de inblandades etniska ursprung, kön, yrke, politisk tillhörighet eller sexuella läggning om det saknas betydelse i sammanhanget. Journalisterna måste utforma texten så att läsaren inte kan göra en identifiering av de inblandade. Ytterligare en regel som finns med i publicitetsreglerna är att en person som är misstänkt för brott anses oskyldig fram tills han eller hon är fälld i domstol. Dessa regler har Publicistklubben, Svenska journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Tidskrifter kommit överens om.

När man lyssnar på http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795 (Medierna 2009-01-31) framgår det att vissa tidningar gick över gränsen vad gäller att hålla sig inom publicitetsreglerna.
Vissa tidningar skrev att en av gärningsmännen drev en blogg om islam och moraliska frågor, dennes ålder och att offret var homosexuell. Medan andra tidningar var mer sparsamma och väntade ut uppgifterna tills gärningsmännen var dömda.

Genom informationen kan den som vill lätt söka vidare bland all information som finns på internet och kan på så sätt ta fram gärningsmannens identitet.

Beroende på tidning så har de tagit olika beslut om vad de skulle publicera. Alla tidningar står för olika åsikter och har olika värderingar.

Tidningen QX som är en HBT-tidning var en av de första tidningarna som skrev att mordet förmodligen hade ett hatbrottsmotiv. På något sätt kan man förstå deras beslut. Hatbrott mot homosexuella tystas ofta ner och är någonting som rör många personer och i princip alla QX:s läsare. För QX innefattar det flera punkter från Per-Anders Eks nyhetsvärderingslista från boken Börja skriva; Det du själv reagerar för, intresserar många och är aktuellt.

Hur hade jag själv gjort?

Det är en svår balansgång. Även fast det är upprörande att två unga människor har begått ett hatbrott mot en homosexuell man så har jag ändå valt att bli journalist. Det betyder att jag ska vara objektiv och jag får hålla mig till publicitets- och yrkesreglerna som Publicistklubben, Svenska journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Tidskrifter tagit beslut om.

Beroende på vilken typ av tidning jag jobbar för, dags- eller kvällspress, så har de oftast olika mål och vinklar på sina medier. En morgontidning är beroende av sina prenumeranter och behöver inte skriva om skandaler eller tillspetsade nyheter. De vill ha korrekta nyheter.

Medan kvällspressen behöver sälja lösnummer och detta gör de genom att vara först ut med nyheter och ofta på gränsen till oetiska nyhetsartiklar. D.v.s. att de ibland kan ta risken med att bli fälld av PON genom att de bryter mot god publicistisk sed, för att istället kunna sälja mer lösnummer än någon annan tidning.

Men hade det varit jag som skrivit artikeln hade jag gjort allt jag kunnat för att inte rubba identiteten för pojkarna och offret, i respekt mot dem själva och deras anhöriga. Däremot anser jag att det är relevant att skriva att den ena pojken hade en blogg med starka åsikter. Sedan får läsaren själv spekulera i vilken sorts åsikter det rör sig om. Detta kan på ett sätt skapa rykten istället, men tidningen håller sig i alla fall inom de regler som de godkänt.
Det är inte försvarbart att säga att gärningsmännen inte visste vad de gjorde på grund av deras låga ålder, men jag tycker ändå att åldern är betydelsefullt för artikeln.

Att offret var homosexuell är egentligen inte intressant förrän det är bekräftat genom ett erkännande av gärningsmännen att det var orsaken till mordet. Detsamma gäller gärningsmännens religiösa tillhörighet. Innan dess är det bara ett antagande och där med inte relevant i artikeln.

Om de antaganden man skrivit om i artikeln visar sig vara felaktiga har journalisten gjort en felaktig anklagelse mot gärningsmännen eller offret, vilket kan skada dessa. Därför skulle jag som journalist väntat till jag vet att all information är korrekt.

Hur mycket det än tar emot i vissa fall, så ska man alltid förhålla sig till punkt nr 14 i publicitetsreglerna: Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.

En nyhet som jag minns är då det var ett mediedrev mot Ola Lindholm förra året. Expressen var först ut med att publicera både namn och bild. Sedan hakade nästan alla andra tidningar på. Jag antar att det var för att skadan redan var skedd. Rubriken som täckte första sidan löd:

”TV-programledaren Ola Lindholm från Kamratposten tagen för knark.”

Ola Lindholm hade varit på en fotbollsmatch och poliserna hade ansett att det såg ut som om att Ola Lindholm var påverkad av droger och fick därför följa med på en kroppsbesiktning.

Expressen gick alltså ut med nyheten och vinklade artikeln så att det skulle låta som om att man redan visste att han var påverkad trots att resultatet från urinprovet inte skulle komma förrän två veckor senare.

På något sätt är det väl en slags nyhetsvärdering kan jag tycka. Att en man misstänks för att vara narkotikapåverkad är i sig inte en jättestor nyhet men på något sätt berör det många och anses vara ett allmänintresse, enligt boken Börja skriva, då Ola Lindholm är en slags förebild för barn. Han satt i styrelsen för BRIS, var chefredaktör på Kamratposten och programledare för Wild Kids på SVT. Däremot anser inte jag att det är nödvändigt att hänga ut honom med namn och bild, och tidningen tog inte hänsyn till vilka konsekvenser detta skulle bidra till.

Som jag skrev ovan så tror jag att många tidningar, speciellt kvällspressen anser att de måste vara först ut med att publicera namnet i det här fallet. I dag finns det så otroligt många informationskällor man kan gå till om man inte får reda på nyheterna i tidningarna. Man kan använda Google för att komma till diverse olika bloggar och forum där namnet sprider sig som en löpeld. Genom dessa forum och bloggar är det många som inte behöver köpa lösnummer vilket i slutändan drabbar kvällstidningarna.

Expressen blev dömd av PON för att ha brutit mot god publicistisk sed och jag anser att detta uttalande säger allt om hur kvällspressen resonerar när det gäller vad de ska publicera:

- Inte oväntat, säger Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

Blogguppgift A

Blogguppgift A

Vi matas dagligen av nyheter och information från olika medier och informationen når oss snabbare än någonsin. I boken Kommunikation av André Jansson kan man läsa om Marshall McLuhan och hans teori från 60-talet om den globala byn. McLuhan beskrev en framtidssituation där världen, tack vare medier – främst TV och tidningar, skulle liknas en by. En by där alla länder var grannar och informationen mellan dem var lättillgänglig och nära. Han syftade då på att televisionen skulle sammanbinda dem. Frågan är om han förstod hur rätt han skulle få? Med alla dagens medier och kanaler kan vi ständigt hålla oss uppdaterade, vare sig vi vill eller inte, på vad som händer i alla världens hörn.

Genom medierna kan mottagaren befinna sig på flera ställen samtidigt. Man kan läsa om terrorhot i Thailand samtidigt som man tittar på ett nyhetsklipp från USA på Tv:n.
   Men vem bestämmer egentligen vad som är en viktig nyhet? Vilken nyhet som får vilken plats i medierna? Det finns olika kriterier när det gäller nyhetsvärdering i tidningsvärlden. I boken Börja skriva av Per Andersson-Ek m.fl. kan man läsa att minst en av punkterna är viktiga för att det ska vara en bra nyhet, men gärna flera:

•     Det du själv reagerar på
•         Det ska beröra många
•         Någonting som inträffat i spridningsområdet
•         En egen nyhet
•         Någonting aktuellt
•         En verklig nyhet
•         Stämmer överens med tidningens regler och policy
•         Nyheter om en känd person
•         Någonting som är överraskande
•         Brott och olyckor

I boken Massmedier - Press, radio och tv i den digitala tidsåldern av Stig Hadenius m.fl. kan man läsa om s.k. gatekeepers som finns på en tidningsredaktion.. Det är en person som sållar bland alla nyheter som kommer in från olika nyhetsbyråer, egna nyheter och lokala tips.

Det är bara en väldigt liten del av alla nyheter som kommer in till en nyhetsbyrå eller en tidning som utnyttjas. Det var en amerikansk psykolog, Kurt Lewin, som skapade uttrycket Gatekeeper. Många gånger avgörs valet av nyheter genom vilken målgrupp mediet har, företagspolicy och journalisterna. På en nättidning kan betydligt fler nyheter publiceras på grund av att det inte finns ett bestämt antal sidor som man måste hålla sig inom.

En nyhet som fått väldigt stor kraft och utrymme i våra svenska medier (jag har kikat på SvD, DN och Aftonbladet) var när statsministern, Fredrik Reinfeldt, kom med ett förslag i förra veckan att Sverige skulle höja pensionsåldern från 65 till 75år. Anledningen är att vi får en allt äldre befolkning vilket resulterar i att våra pensioner inte kommer räcka långt i framtiden. Han menar att en lösning skulle vara att en person inte behåller samma yrke som han/hon valde när denne gick ur skolan utan att man senare i livet byter karriär för att kunna arbeta längre. En 50 årig människa orkar inte göra samma arbete som denne gjorde vid 20 års ålder.

Här visar medierna sin makt genom att vinkla nyheten. De har valt att vinkla statsministerns förslag från att ”vissa kanske kan jobba tills de är 75 år” till ”Alla ska jobba tills de är 75 år.” När man läser i medierna kan man få känslan av att detta är någonting som redan är bestämt.
Detta orsakade ramaskri hos svenska folket och det blev en het debatt på alla medier.

Men jag kan tänka mig att kvällstidningarna jublade! Detta om något säljer lösnummer!

Statsministerns uttalande är en nyhet som innehåller flera punkter på nyhetsvärderingslistan. Det är en nyhet som berör alla, som man reagerar på, någonting som är aktuellt och det är nyheter om en känd person.

Whitney Houstons död den 12 februari har även varit en stor nyhet runt om i hela världen. På t.ex. SvD:s webbplats publicerades 9 (!) artiklar om hennes död under första dygnet. Hennes död var på kvällspressens (Aftonbladet och Expressen) förstasidor i flera dagar. Anledningen till att det blev en så stor nyhet är även här på grund av att man kan bocka av flera punkter på nyhetsvärderingslistan.

Hon var en känd person, hennes död var en olycka, det var överraskande och berörde många. Hon var under många år en folkkär artist som fick sitt riktigt stora genombrott i filmen Bodyguard. Dessvärre hamnade hon i ett narkotika- och alkoholberoende och förlorade på så sätt sin stjärnglans och sina fans. Här skulle man nog kunna tillämpa teorin Uses and gratifications. Teorin handlar om vad mottagaren gör med medierna. Här är syftet oftast att man använder medierna för att tillfredsställa vissa behov av t.ex. underhållning, information, social tillhörighet och självbekräftelse. Även under hennes år som missbrukare har medierna gottat sig i hennes tragiska liv och vi som mottagare har utan problem svalt allt vi läst och hört med hull och hår. Mestadels för att tillfredsställa våra behov av underhållning och information. En fråga jag ofta ställer mig är, vart drar man som journalist gränsen över vad som är till för allmänhetens ögon och öron? Behöver vi verkligen veta allt? Jag anser att det var väldigt tragiskt att hon gick bort, endast 48 år gammal, men det finns viktigare nyheter att informera om med tanke på all svält, krig och fattigdom som pågår dagligen.