Blogguppgift D

Jag har läst boken The elements of journalism skriven av Bill Kovach och Tom Rosenstiel och det är med den som utgångspunkt som blogginlägget kommer baseras på. För att förstå vad mitt blogginlägg handlar om tror jag att det är viktigt att först förklara vad gammelmedier och sociala medier faktiskt är:

Gammelmedier är ett samlingsnamn på de traditionella medierna så som tidningar, radio, TV, film osv. Detta är medier som för en envägskommunikation och är även en masskommunikation. Namnet tillkom för att särskilja dem från de nya medierna som kom i mitten på 90-talet och de kallas för sociala medier.
Sociala medier är en benämning på kommunikationskanaler med social interaktion och är en tvåvägskommunikation. Exempel på sociala medier är bloggar, Facebook, Twitter, internetforum osv. Materialet som skapas är lätt för läsaren att sprida vidare via andra sociala medier och spridningen kan bli enorm. Se bara på uppmärksamheten som Invisible children fick med sin film KONY 2012 som på bara tre veckor hade över 85 miljoner visningar på Youtube. 

(http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc)

Idag läser inte människor tidningen på samma sätt som man gjorde förr, när tidningen i pappersform var enda alternativet. Idag finns en uppsjö av information via internet, mobiler och traditionella medier. Man kan se att tidningsupplagorna sjunker och läsare som sviker när man nu kan läsa samma tidning gratis på nätet eller i enkel form via något socialt medium. Detta tyder på ett mediaskifte. Enkelheten och snabbheten som de sociala medierna erbjuder är ett lätt val för att få tag på information.
    I boken kan man läsa om de nio punkter som är till grunden för journalistik. De står för vad medborgarna kan, och ska förvänta sig av journalister och deras tidningar:

-        Journalism´s first obligation is the truth.

-        Its first loyalty is to the citizens.

-        Its essence is a discipline of verification.

-        Its practitioners must maintain an independence from those they cover.

-        It must serve as an independent monitor of power.

-        It must provide a forum for public criticism and compromise.

-       It must strive to make the significant interesting and relevant.

-       It must keep the news comprehensive and proportional.

-       Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Men fungerar det verkligen så här i verkligheten? I dagens medier är det inte längre lika självklart att medierna är objektiva. Hur ska då medborgarna kunna lita på att allt de läser är sanning och att det inte är vinklade nyheter som gynnar tidningens ägare eller aktieägare?
    I boken kan man läsa att det är lika viktigt att ha ägarnas förtroende som att ha medborgarnas förtroende. För de går hand i hand. Ägarna vill tjäna pengar och medborgarna vill ha viktiga och relevanta nyheter. Får de inte det, så köper de heller inte tidningen vilket resulterar i att ägarna inte tjänar några pengar. Men alla medborgare är inte alltid kritiska till varför vissa nyheter publiceras eller framställs på ett visst sätt och sväljer det de läser med hull och hår. Om ingen ifrågasätter vilka det är som har intresse i tidningen kan man inte heller se sambandet mellan nyheterna och ägarna, och därmed intresset för nyheterna.
    

Tidigare har man kunnat lita på journalisterna och deras verk men någonting har hänt och istället för att erbjuda medborgarna nyheter som de behöver för att få en verklig bild av samhället vi lever i så har nyheterna istället blivit en pengafråga. Tidningarna och företagen är nu mer intresserade av att vinkla nyheterna till sin spets för att sälja mer lösnummer än tidigare. Riskerna med att medierna hellre vill tjäna pengar framför att tjäna medborgarna är att det blir mer och mer subjektiva nyheter. Men här har medborgarna också ett ansvar. Vi kan välja att ifrågasätta mediernas val och även sluta köpa tidningen eller se på kanalen.
    Jag minns en föreläsning som jag var på med författaren och Creative directorn Bo Bergström i vintras. Han berättade då om ett scenario från katastrofområdet efter jordbävningen på Haiti 2010 då fotograferna hade vänt och vridit på liken för att få en så dramatisk bild som möjligt och på så sätt kunna sälja mer lösnummer. Ändrar man på bilderna så ändrar man också på historian som ligger bakom bilden. Så får det inte gå till och det är otroligt oetiskt.
    Det är medierna som formar vår bild av verkligheten genom deras nyheter. I princip allt vi vet om vår omvärld som vi inte har upplevt själva har vi via medierna fått en uppfattning om. Hur kan vi då veta att all den information som vi får, faktiskt är den riktiga?

Idag är det vanligt att medier lyfter fram vissa nyheter medan de tystar ner andra. Även att de väljer att ta parti i vissa frågor som kan vara avgörande för medborgaren och att de då kan påverka medborgarens uppfattning om ämnet. I boken kan man läsa:

”The organization´s code of ethics places this above all: Independence , freedom from all obligations except that of fidelity  to the public interest is vital. Promotion of any private interest, contrary to the general welfare, for whatever reasons, is not compatible with honest journalism.”

Rupert Murdoch är ägare till mediekoncernen News Corporation som bland annat äger Fox News som dagligen har flera miljoner tittare. Nyhetskanalen är känd för att vara en konservativ kanal som inte håller tillbaka när det gäller sina politiska åsikter.
Att en nyhetskanal har starka politiska åsikter kan bidra till att människor påverkas och tror att detta är sanningar. Det är ett bevis på att den person som äger medierna kan påverka mycket. Detta är inte okej, journalisterna har kommit överens om de etiska reglerna och har därmed också gått med på att följa dem.

Sedan har vi de nya medierna där det finns ett överflöd av personer som ska ta journalistiken i egna händer och agera nyhetsankare via sociala medier. Det behöver inte betyda att alla texter är skrivna av journalister eller håller sig inom ramarna för vad en journalist gör just inom etiken. Snarare så är det amatörskribenter som väljer att skriva om nyheter och andra intressen på sina sociala medier. Det finns dock journalister som är aktiva i de sociala medierna vid sidan av sitt yrke men som ändå behagar att anpassa sig till den journalistiska stilen och inom ramarna för vad man bör och inte bör skriva.
    Att sociala medier har en stark påverkan är ett faktum. Bloggare agerar nyhetsambassadörer och ska säga sin mening som sedan kanske färgar läsarnas åsikter.
En bloggare har inte samma krav på sig att vara objektiv utan här handlar det om att göra sin röst hörd i informationsdjungeln. De stora bloggskribenterna, t.ex. Blondinbella som har ca 300 000 läsare i veckan blir automatiskt en påtryckare i vissa frågor. Blondinbella är Moderat och många gånger speglas hennes politiska åsikter in i hennes inlägg.
Sociala medier är även en megafon ut till allmänheten när medborgarna tycker att någonting är orättvist eller när t.ex. medierna väljer att mörka en nyhet och istället skriva om någonting mindre relevant.

Många personer som är aktiva inom sociala medier väljer ofta att skriva om nyheter och tycker att de gör allmänheten en tjänst genom att skriva ”sanningen” om vissa händelser. Detta kan bli förödande när effektiviteten är så pass enorm i form av spridning av information eller nyheter om man vill kalla det för det. Här anser jag att man trots allt ska vara försiktig med namn och andra identifieringar som kan avslöja en person som begått ett brott eller varit inblandad i en olycka, dvs. att man ska försöka hålla sig till sunt förnuft och även till de etiska reglerna - att man ska respektera den personliga integriteten. Men så är sällan fallet.
    Även här måste medborgarna granska vad som skrivs, sålla bland texterna och inte tro på allt de läser. Mycket är baserat på egna värderingar och erfarenheter.
Sociala mediers effektivitet kan också ha positiva effekter. Ett exempel på det är Ung cancers klipp ”Det är okej att känna” som fick en jätte stor genomslagskraft på Youtube och har idag 417 000 visningar där. (http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU)

Genom sociala medier får man ofta fram sitt budskap på ett effektivt sätt. Gammelmedierna har tidigare haft monopol på nyhetsförmedling och nu konkurrerar de sociala medierna med dem. Men det finns även ett samspel mellan dem. Oftast skapas en artikel eller ett reportage efter att någon skrivit någonting i de sociala medierna vilket väckt en läsarstorm eller att någon känd person skrivit någonting aktuellt på sin blogg eller Twitter. Och i sin tur skriver oftast de sociala medierna om artiklar eller reportage som kommer från gammelmedierna. Så tillsammans går de hand i hand och är beroende av varandra.                       

    Internets framfart har bidragit till att de flesta stora företagen, varumärken och kända personer är aktiva på någon form av de sociala medierna. Tidigare skrev dessa pressmeddelanden och skickade ut till olika medier för att bli uppmärksammade. Idag är det många gånger tvärtom, företagen lägger ut samma pressmeddelande fast i de sociala medierna istället och övervakas av gammelmedierna som hoppas att de ska hitta information att bygga en nyhet på.
Till och med President Obama har förstått vikten av de sociala medierna och hur han kan nå ut till många genom sin twittersida. (twitter.com/#!/BARACKOBAMA)
    I dagsläget så ger sig även gammelmedierna in på den nya arenan i form av de sociala medierna genom att finnas på Facebook, Twitter och ha bloggar på sina nättidningars sidor. Ett exempel på det är tidningen Dagens nyheter som har en Facebooksida, en Twittersida för kultur-, ledar- och debattsidorna där de länkar till aktuella nyheter och ett flertal bloggar som några av DN:s journalister är ansvariga för. Och det känns som om att även de har förstått vikten av att föra dialog och skapa debatt med medborgarna. Med dagens teknik så går allt så mycket snabbare och det krävs mer utav journalisterna. Det gäller att lyssna på medborgarna och finnas tillgängliga där de befinner sig, dvs. på de sociala medierna. Det gäller även att vara först med nyheten och publicera den på nättidningen så fort de kan innan någon annan har hunnit före och spridningen har blivit för stor.

Ett resultat av internet är att den moderna pressen inte behöver anstränga sig lika mycket på grund av den nya tekniken. Internet ger journalister och amatörskribenter möjlighet till att ta del av historier och citat utan att själv vara där och ta reda på egna fakta. Även detta kan bli subjektiva nyheter då journalisten som skriver artikeln eller reportaget inte vet om eller hur personen som citerats faktiskt har uttryckt sig eller hur miljön utspelar sig. Fakta blir alltså en antagen sanning.

”Facts have become a commodity, easily acquired, repacked, and pepurposed. In the age of the 24-hour news cycle, journalists now spend more time looking for something to add to the existing news, usually interpretation, rather than trying to independently discover and verify new facts.”

Vid kriskommunikation så är sociala medier och nätet den ultimata lösningen. Medborgarna har inte tid att vänta på att morgondagens tidning ska komma med ”gamla” nyheter som de sociala medierna kommer med på direkten.

   En annan skillnad mellan gammelmedierna och de sociala medierna är att nyheterna i gammelmedierna är gamla nyheter redan dagen därpå medan samma nyhet kan ha ett liv under en längre period på de sociala medierna genom diskussioner och att det som skrivs på nätet alltid finns kvar där.

Eftersom det finns en konkurrens mellan de sociala medierna och gammelmedierna så behöver de senare vara snäppet vassare och leverera relevanta och viktiga nyheter som medborgarna har intresse av.
Sociala medier handlar också om att skapa engagemang och relationer till sina läsare, på så sätt kommer de tillbaka och det är någonting som gammelmedierna nu har förstått och satsar på.

Personligen söker jag mig till de traditionella medierna om jag vill läsa om nyheter och till de sociala medierna och jag vill ha ett tidsfördriv i kombination med faktiska händelser speciellt då jag anser att kvaliteten är mycket bättre i de traditionella medierna. Därmed inte sagt att jag inte ifrågasätter valet av artiklar och vissa vinklingar som gammelmedierna gör.

    De sociala medierna ska väcka debatt och sakfrågor. Gammelmedierna ska vara nyheternas förman och därmed styra och kontrollera att sanningen kommer fram. Att det handlar om att sälja lösnummer är ingen tveksamhet utan ett konstaterande. Men vågskålen är ojämn. 

Så min fråga är, när blev det okej för journalisterna att gå över gränsen för sin objektivitet?